Idag kan vi läsa om en stackars man som blivit terroriserad ev en gäng norska ligister (DN, AB, expressen) och när det inte fanns något mer att göra så fick han ta fram hagelbrakaren för att lära ligisterna en läxa.
Pappan till ligisterna försöker skapa sympatier i expressen
De gjorde ett pojkstreck och kastade snöbollar mot huset, men utan en enda förvarning började han skjuta mot ungdomarna som flydde för sitt liv.
De var för gamla för att det skall klassas som pojkstreck, sedan borde även ligistens pappa åka in i finkan för att han brustit i sin uppfostran, han skulle givetvis själv gett sin odåga till son ett rejält kock stryk.
Men som vanligt så tar den svenska vänsterpressen ställning för ligisten och mot det verkliga offret, det vill säga den stackars 77 årige mannen. Jag hoppas att de norska ligisterna tänker sig för en gång till innan de kommer till Sverige och ställer till med bråk nästa gång.
Tacka vet jag USA, där hade han hyllats som den hjälte han är och slöddret hade åkt direkt till finkan utan att passera gå.
Under eftermiddagen så begav jag mig ner på staden för att besöka några affärer, men på ett av stadens torg så hade en grupp aktivister samlats för att demonstrera om djurens rätt och tala om för mig att 3 miljoner svenska grisar varje är mättar folket.
bla, bla, bla
Jag har ingen aning om hur många som dör för mig.
Men, en sak som slog mig när jag såg dem med sina plakat var ju att de såg bleka och undernärda ut nästan allihop, förmodar att det beror på näringsbrist.
Vilket lustigt sammanträffande att det just var en rejäl bit fläskfilé som skall stå på menyn ikväll.
En bit kött
Sällan har det smakat så bra med en bit kött som ikväll.
Det är underbart med semester speciellt när man fick 1 timme i frihet innan ”kollegorna” ringde och undrade oom jag kunde hjälpa dem. ”Nej, nej lille vän..” blev svaret. Ibland är det tur att jag har telia, som bredbandsleverantör, vilket innebär att jag INTE har bredband…
Sitter på mitt kontor och slösurfar i godan ro, men helt plötsligt så märker jag att det lukter bränt. Helvete, tänker jag och skriker: ”Det brinner, kvinnor och barn först!”
Givetvis drar jag i barndlarmet och det blir allmän panik.
När vi vädrat ut den värsta röken så skall vi försöka ta reda på vad det var som brann, men det visade sig bra att det var en av kollegorna som tänkt för mycket.